När man kör förbi en sjö eller längs med havet och ser att det går kor och betar i vattenbrynet så är det en strandäng man ser. Där växer det högt gräs, även vass och örter av olika slag. Strandängen är det område som brukar bli översvämmat av högvatten särskilt om våren då smältvattnet kommer till.
Marken är blöt eller fuktig men här finns det så gott om syre i vattnet att det inte kan bildas torv och därför blir det ingen myrmark av strandängen. Här blir vattnet periodvis högt och översvämmar marken och periodvis torkar den upp.
Strandängar finns både vid sjöar och vid havsvatten. Skillnaden på
växter är att de strandängar som finns vid havet översvämmas av saltvatten och växterna som finns där trivs med det. Oftast är strandängar väldigt artrika oavsett om det är söt- eller saltvatten det är frågan om. Strandängar är olika breda beroende på hur stor yta som brukar bli översvämmad eller rättare sagt hur stor variation det är på när vattnet svämmar över och när det dragit sig tillbaka.
Strandängar har i alla tider använts som betesmark eller att man slagit hö av det. Gräset är näringsrikt och artrikt.
