Det är intressant att titta på de förändringar som kommit i naturen och de vilda djurens varande när korna kom till skogen. Fäbodbruk har nästan alltid ända till idag varit mycket betydelsefullt i inlandet i mellersta och norra Sverige. Det har varit viktigt för försörjningen för att den odlade jorden inte har räckt till. Därför har man under sommarmånaderna utökat marken genom att föra husdjur som kor och getter upp till skogs där man byggt stugor och härbren. Om man i skogen plötsligt hittar en timrad stuga på en liten ängsglänta så är det frågan om lämningar efter en 
fäbod.
Man kan säga att fäboden är ett gränsland mellan den odlade kulturmarken och vildmarken. I det här gränslandet har det uppstått en stor artrikedom av växter.
Vad beträffar djuren så har de vilda rovdjuren sökt sig till fäbodarna eftersom där funnits mat. Fäbodbruket har med andra ord även berikat djurlivet överallt där det funnits fäbodar.
Skogen där fäbodbruket kunnat bedrivas har gett många nyttigheter åt människan. Det handlar om färskt bete men också hö från skogen, virke till möbler och hus, järn från myrarna, lavar, torv och bark, ved att elda med och vilt att äta. Spåren finns kvar och kan läsas av i naturen.
